ANDRA VÄRLDSKRIGET

Inledning

1918 var första världskriget slut. Tio miljoner människor hade dött, och människor hoppades på att det aldrig mer skulle bli krig. Det hade varit ett krig mot nästan en hel värld. De allierade hade segrat, och som förlorare stod Tyskland, Österrike – Ungern och Turkiet. De som segrat hoppades att förlorarna skulle bli så svaga att de aldrig skulle kunna starta krig igen.

1919 slöts freden i Versailles mellan stormakterna Frankrike, Storbritannien, USA och Tyskland. De tre stormakterna Frankrike, Storbritannien och USA ansåg att Tyskland ensamt var skyldigt till kriget, med alla dess förluster och skador. Detta ledde till att Tyskland skulle betala ett enormt krigsskadestånd. De fick heller inte ha något flygvapen, och armén fick bestå av högst 100 000 man. De förlorade också stora landområden och alla sina kolonier.

Syftet med uppsatsen är att ta reda på, och försöka förstå varför andra världskriget bröt ut. Hur kunde Hitler komma till makten, och vad hade han att komma med som tilltalade så många människor? Hitler var grundare till nazismen, och nazisternas folkmord riktade sig främst mot judar och romer. Ca 6 miljoner judar gasades ihjäl i koncentrationsläger och cirka 4 miljoner andra folkgrupper. Med industriella metoder var målet att utrota ett helt folk. Detta är säkert det värsta som hände under andra världskriget. Hur kunde detta ske, och hur kunde människor acceptera detta, utan att göra något? Frågan är hur mycket visste vanliga människor i Tyskland om detta?

Hur förändrades världen efter andra världskriget och vilka blev konsekvenserna? Syftet är att försöka få svar på några av dessa frågor.

Orsaker till andra världskrigets utbrott

Versalliesfreden 

Det finns flera orsaker till att andra världskriget bröt ut. Versaillesfreden, som slöts mellan stormakterna Frankrike, Storbritannien, USA, och Tyskland 1919 avslutade första världskriget. Det var en hård fred för Tyskland, eftersom Tyskland ansågs ensamt skyldig till kriget, och tvingades betala ett stort krigsskadestånd, förlorade stora landområden till Frankrike i väster och till Polen i öster. De förlorade också alla sina kolonier. Missnöjet var stort bland befolkningen i Tyskland och människorna tyckte att fredsvillkoren var alltför hårda. Ingen tysk ansåg att man var skuld till kriget. Många tyskar krävde revansch för de hårda krigsstraffen. Detta kom att gynna nazismen, som hade börjat växa fram efter krigsslutet. Många historiker anser att de hårda villkoren i Versaillesfreden var en av anledningarna till att Adolf Hitler fick ett så stort stöd.

Inflationen

Efter första världskriget drabbades Tyskland av en hyperinflation. Den berodde dels på det stora krigsskadeståndet, som gjorde att landet blev kraftigt skuldsatt mot utlandet, dels av flera uppror som tvingade den tyske kejsaren Wilhelm II att 1918  abdikera och fly till Nederländerna. Tyskland blev republik, och en provisorisk koalitionsregering tillsattes. Till rikskansler utsågs Friedrich Ebert, som var medlem av det socialdemokratiska partiet. Många socialistiska grupper tyckte inte att partiet var tillräckligt revolutionärt och en grupp kommunister, som kallade sig spartakister, startade ett uppror i Berlin. För att det inte skulle sprida sig till övriga landet, fick en frikår, som bestod av före detta militärer i uppdrag att sätta stopp för det. I januari 1919 hölls val i Tyskland, i staden Weimar, och det socialdemokratiska partiet fick flest röster men inte majoritet. En ny koalitionsregering bildades och den demokratiska Weimarrepubliken utropades. Många var lika missnöjda med den nya regeringen som den gamla. De ansåg att det var regeringen som var skyldig till det hårda Versaillesavtalet. Republikens start var inte lätt. Mitt i alla sociala oroligheter, arbetslöshet hotades republiken av en galopperande inflation 1923. Tyskland kom efter med betalningarna, och för att få ut så mycket som möjligt av krigsskadeståndet ockuperade Frankrike Ruhrområdet som var Tysklands viktigaste industriområde. Tyskarna som bodde i området svarade med att strejka, arbetet i gruvorna stoppades och den tyska valutan (marken) sjönk. För att kunna betala av på skadeståndet, som var 132 miljarder mark, började den tyska regeringen att trycka mer pengar, men situationen blev till sist ohållbar. I början av inflationen steg priserna med 7 % per månad, för att vid slutet vara uppe i 200 % i månaden. 1923 var 20 miljarder mark värda 20 kronor. Det gick 4 billioner mark på en dollar, och ett vanligt frimärke kostade hundratals miljoner mark. Pengarna blev totalt värdelösa, och det lönade sig inte att arbeta. Många människor blev ruinerade.

För att stoppa inflationen infördes en ny valuta, Reichsmark, samtidigt som man tillsammans med USA och de övriga segermakterna från andra världskriget, kom överens om en avbetalningsplan som ledde till Dawnsplanen. Den undertecknades 1924. Den ekonomiska situationen i Tyskland blev bättre, mycket tack vare amerikanska investeringar, och 1925 tilläts Tyskland gå med i Nationernas Förbund.

Börskraschen i USA

I början av 1930-talet drabbades alla stora industriländer av en djup ekonomisk depression, en lågkonjuktur som började med den stora börskraschen på Wall Street i New York i oktober 1929. Tyskland drabbades av massarbetslöshet, och när depressionen var som störst såg många i Tyskland nazismen som den enda utvägen. Demokratin blev svagare, och  detta banade väg för diktatorer som Adolf Hitler i Tyskland, Josef Stalin i Sovjetunionen och Benito Mussolini i Italien.

Tiden innan börskraschen steg aktiekurserna kraftigt, och miljoner människor köpte aktier. Aktiekurserna nådde sin högsta punkt i september 1929. Den 24 oktober bruka kallas den Svarta torsdagen då aktiekurserna störtdök och folk börja sälja i panik. På en dag bytte 13 miljoner aktier ägare. Tisdagen den 29 oktober föll börsen med 40 % och många företag och banker gick i konkurs.

 Jag tror att en av orsakerna till utvecklingen mot krig var hur Tyskland behandlades av omvärlden. De fick ju ta hela ansvaret för första världskrigets följder och blev totalt utfrysta. Detta ledde till stor fattigdom och missnöje, som i sin tur inte gynnade demokratin, utan bidrog till nazizternas framgång.

Hitler tar makten.

1921 hade Hitler blivit ledare för det nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP), nazistpartiet. Hitler var mycket bra på att tala och få folk med sig. Han reste runt i Tyskland, och folk fick höra vad de ville höra. Han lovade utplåna arbetslösheten, riva upp Versaillesavtalet och att få Tyskland på fötter igen. Många ansåg Hitler som en stark man, som visste vad han ville, och att Hitlers nazistparti var räddningen.

Resultatet av riksdagsvalet 1932 blev Hitlers parti det största i den tyska riksdagen. Hitler utsågs till rikskansler i januari1933. Nu bestämde sig Hitler för att ta makten. I mars 1933 genomdrevs ett förslag i den tyska riksdagen, som gick ut på att ge nazisterna all makt, och att demokratin avskaffades. Hitler och hans regering kunde skapa helt nya lagar utan att riksdag eller president godkände dem. Alla andra partier utom det Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet tilläts, och Hitler gjorde sig själv till diktator. Från 1934 var han både regeringschef och statschef. Han gav sig själv titeln ”Fuhrer”, för att betona sin speciella roll. Vad Hitler ville, kunde man läsa i hans bok Mein Kampf , som kom ut på 1920-talet. Hans mål var att skapa ett större rike, att erövra ”Lebensraum”(livsrum), och att Tyskland och den tyska nationen skulle dominera världen. Hans mål var också att rikta en rasistisk politik mot framförallt judar och romer.

Snabbt formade nazisterna om hela det tyska samhället, och nazisterna riktade främst in sig på ungdomen. De tyska ungdomarna utsattes för en intensiv propaganda. De hjärntvättades i skolan med nazistiska idéer. Ett krav var att alla barn och ungdomar skulle gå med i ”Hitlerjugend” (Hitlerungdom). De som inte gick med kunde inte få någon utbildning efter grundskolan eller något ordentligt jobb. De förbereddes för soldatlivet. När sedan kriget bröt ut var det de tyska soldaterna som tränats i Hitlerjugend under sin ungdomstid de som var överlägsna sina motståndare, när det gällde motivation, träning och initiativförmåga.

Åren som följde efter det att Hitler kommit till makten, var planeringen för det som skulle bli andra världskriget. Det första nazisterna gjorde var att förbjuda kommunistpartiet och fängsla kommunister i Tyskland. Tyskland hade det största kommunistparti i världen efter Sovjetunionen. Alla trodde att Tyskland skulle bli platsen för nästa kommunistiska revolution. Både Frankrike och Storbritannien tyckte nog att det var bra att Hitler, som var fiende till kommunismen fick makten i Tyskland.

För att nå sitt syfte var Hitler tvungen att upphäva de hårda villkoren i Versaillesfreden. Det första som gällde var att bygga upp Tysklands krigsmakt igen. Först började han bygga upp den i smyg, men redan 1935 sa han offentligt att allmän värnplikt skulle införas och att ett flygvapen skulle byggas upp. Detta stred mot Versaillesavtalet, där Tyskland förbjöds att inte ha en armé större än 100 000 man, och att landet inte skulle ha något motordrivet flyg alls. Storbritannien lät samma år Tyskland bygga upp sin krigsflotta igen.

Frankrike som hade sin gräns mot Tyskland, var mest oroliga för ett anfall från Tyskland. 1936 skickade Hitler trupper till Rhenlandet, där inga militära styrkor skulle finnas enligt Versaillesavtalet. Hitler lyckades, och Storbritannien vägrade stödja Frankrike, som protesterade mot att den tyska armén gick in i detta område. Detta blev en vändpunkt för Hitler.

En av Hitlers planer var att alla områden där man talade tyska skulle tillhöra Tyskland. Det största av dessa områden var Österrike. 1938 lät Hitler sina trupper tåga in i Tyskland, och han förklarade Österrike införlivat med Tyskland. De mötte inget motstånd, och det visade sig att många österrikare ville tillhöra Tyskland. Nästa område utanför Tyskland där man talade tyska var Sudetområdet i västra Tjeckoslovakien. Storbritannien och Frankrike som värnade om freden uppmanade Tjeckoslovakien att gå med på Hitlers krav. Hitler hade nu fått två stora områden utan att hade behövts krig.